Stephen King - Hjärtan i Atlantis

Självklart är det Stephen King jag ägnar mig åt. Det gör jag återkommande hela tiden. Samlar också efterhand på mig de böcker av honom jag ännu inte har. På loppisar ofta, men även i bokhandlar och antikvariat.

Den här boken - Hjärtan i Atlantis - fann jag på ett loppis någonstans i Ängelholmstrakten. Fråga mig inte exakt var, för jag skulle nog inte hitta tillbaka. Det var en god vän som rattade bilen.

"Är inte det en novellsamling?" var det någon som undrade.
"Njae, det är det väl inte", svarade jag vid första anblicken. Och jag är fortfarande lite osäker på om jag ska betrakta den som en roman eller som en knippa noveller.

Men det går inte att komma ifrån att boken består av fem skilda berättelser som utspelar sig vid olika tidpunkter. Sett så, är det en novellsamling.
Men det som kan motsäga det,ta är det faktum att trots att varje del har sin huvudperson och sin specifika miljö, finns det samtidigt en anknytning mellan personerna i de olika berättelserna - på ett eller annat sätt. Och i sista delen kommer huvudpersonen från första berättelsen tillbaka och knyter ihop det hela.

Som helhet är inte "Hjärtan i Atlantis" en typisk Stephen King-bok. Om man nu med "typiskt" förknippar King med skräck och fantasy vill säga. Endast första delen kan sägas ha en underton av mystik. I stället är det frågan om en underbart skriven roman, där man känner dofter, ljud, färger - och den anda som genomsyrar hela boken.

Personligen tyckte jag bäst om första delen. Den om 11-årige Bobby som 1960 lever ensam med sin mamma, och en äldre man hyr lägenheten ovan deras. Ted Breutigan. Ted kommer att betyda mycket för Bobby och en slags fader-son-kärlek växer fram mellan dem. Till mammans stora förtret!
Ett antal "låga" män i gula rockar jagar Ted, som samtidigt som han gömmer sig för dem visar Bobby på vilka guldkorn det står att finna i litteraturens värld.
Vi blir också delaktiga i Bobbys kärlek till Carol Gerber och de händelser som leder till att Ted försvinner och Bobby och hans mamma flyttar från staden.

Del två utspelar sig på ett college 1966 där kortspelet Hjärtet sprider sig som en kraftfull drog och nära nog ödelägger livet för många. I fjärran pågår Vietnamkriget och tvingar fram ställningstaganden, omprövningar och konfrontationer.

I del tre får vi 1983 följa den blinde vietnamveteranen Willie, och frågan ställs: vad är verklighet egentligen! Är den vad vi ser och tror? Och vad har Vietnamkriget gjort med människorna?

Till slut är vi tillbaka med Bobby och hans bäste vän Sully-John. Året är 1999, nästan 40 år har gått och mycket har förändrats.
På engelska är titeln "Hearts in Atlantis" och jag läste att någon tyckte boken på svenska borde hetat "Hjärter i Atlantis" eftersom man spelar hjärter i del två, och det heter just "hearts". Men jag håller inte med om det. Inte så att jag argumenterar emot betydelsen i sig! Men "hearts" betyder mer än bara "hjärter"! Det betyder även "hjärtan"!

Jag tänkte på det redan när jag läste boken. Så underfundigt av King att välja just den titeln! Dubbelbetydelsen...  De spelar hjärter i del två, och man hänspelar på det även i delarna efteråt. Men samtidigt handlar berättelserna om kärlek i olika former. Och inte enbart fader-son-kärleken mellan Ted och Bobby, eller ungdomsförälskelsen mellan Bobby och Carol. Människors hjärtan står på spel genom alla fem berättelserna, skulle man kunna säga.
 

På Bokus sida skriver man så här: "Hjärtan i Atlantis är en roman som egentligen består av fem berättelser som alla har sina rötter i 60-talet och som befolkas av de ungdomar som fick sina liv präglade av Vietnam-kriget och det trauma som fortfarande ligger som ett öppet sår i det kollektiva amerikanska medvetandet. Här berättas om collegestudenter som med fruktan väntar på sina inkallelseorder, om återvändande soldater som rids av mardrömmar efter sina upplevelser i den vietnamesiska djungeln.

Stephen King skriver själv om sitt arbete med boken: Jag är ett barn av 60-talet och av Vietnam. Jag har alltid tänkt på att skriva om den tiden och det som hände då. Jag ville alltså skriva om min egen generation men kände att resultatet skulle bli en förfärlig soppa. Nu är jag övertygad om att man inte ska tänka för mycket när man skriver så när jag satte mig ner för att arbeta med Hjärtan i Atlantis tänkte jag inte på något särskilt, jag skrev inte för att förklara en hel generations livsöde utan bara för att tillfredsställa mig själv och snart insåg jag hur jag skulle kunna skriva om vad vi hade, vad vi förlorade och vad vi fick istället.

Med Hjärtan i Atlantis breddar Stephen King sitt redan breda register på ett överraskande sätt. Boken stärker hans ställning som en av nutidens stora berättare"

Jag kan bara hålla med...
Ninna