Dödläge? Då är det tur att man har Stephen King

Nej! Fullt så vitt har det inte hunnit bli. Ännu!

Tiden går! Som vanligt. Och det har blivit höst. En och annan frostnatt har nupit till utanför knuten. Dock ingen allvarlig kyla ännu. Ingen spröd vithet som varar till långt fram på dagen, och inga svartnande löv i farbror Frosts fotspår. Men gräsmattan tycks ha slutat växa och jag har satt in gräsklipparen på förrådet.

För övrigt har jag inte ansträngt mig särskilt mycket med vare sig det ena eller det andra. Tiden finns kanske, men inte orken. Inte när man inte mår så bra som man hade önskat. Jo, de vardagliga måstena har jag förstås klarat av någorlunda hjälpligt.

Har jag då inte läst något på senaste tiden? Jo det har jag.
Har jag inte sett någon trevlig film? Jo det har jag också.
Men jag har varit dålig med att skriva.
Ibland blir det så.

För övrigt skäms jag nästan att berätta vad det är jag läst sedan Shirley Jacksons bok "Vårt hem är vår borg". Nå! Överskriften har ju ändå redan avslöjat mig. Stephen King!
Och inget konstigt med det! Det är nog ingen större hemlighet att han är min favoritförfattare. Och boken - eller rättare sagt böckerna - är serien om "Det mörka tornet".
Suckar ni nu? Men det ÄR ju min favoritfantasy! Och jag har visserligen läst de fyra första delarna flera gånger om, men de tre sista hade jag bara läst en gång tidigare. Så jag började om från början för att få helheten i berättelsen. Och jag njuter av varenda sekund jag befinner mig i berättelsen.


Delarna är i ordning från första till den sista:
Revolvermannen
De tre blir dragna
De öde landen
Magiker och glas
Vargarna i Calla
Sången om Susanna
Det mörka tornet

Tillsammans är det här en roman som spänner över inte mindre än 3755 sidor, så det får lov att ta lite tid att läsa. Jag började häromdagen på den näst sista, Sången om Susanna, och har i runda tal nästan 1200 sidor kvar innan jag når till sista sidans sista rad.

Normalt sett läser jag relativt snabbt, men den här vill jag läsa långsamt. Jag vill inte missa ett ord, inte en mening, inte en doft, inte en känsla  - inte någonting.
För berättelsen är sådan att jag skulle vilja befinna sig I den. Tillsammans med Roland och hans resesällskap. För "det finns andra världar än denna".

Vi har här Brownings dikt om Junker Roland. Vi har Sergio Leone. Vi har Tolkiens Saga om Ringen. Vi har heta öknar och monster och mutanter. Vi har monon Blaine som gör vad som helst för att vinna i gåttävlingar. Vi har maffian och New York och till och med fader Callahan från "Salems Lot". (Också en Stephen King-bok - för den som händelsevis inte visste det innan, eller räknade ut det eftersom jag skriver om min favoritförfattare här.)

Ja en resa är det frågan om. En resa i tid och rum. Ett sökande som är viktigare än allt annat. En strävan efter att rädda det Svarta Tornet från förödelse och därmed också rädda världen. En mängd händelser och skeenden och varelser upptar plats, och det mesta svävar mellan det kända och det okända.

Det är svårt att kort beskriva vad det hela handlar om. Jag kan bara säga: Vill ni läsa en fantastisk saga, ett äventyr, en nervkittlande underbar roman - läs de sju böckerna om Roland Deschain och hans jakt på mannen i svart, följande strålen genom ett landskap som härjats av tid och krig och monster.

Jag förstår inte hur man skulle kunna göra en film av romanen, men det lär vara på gång. Jag har inte hittat nån uppgift om att den skulle vara inspelad ännu, eller när den ska ha premiär. Eller är den redan klar fast jag har missat det? Nå! Jag får väl googla lite mera...

Men jag vet inte om jag skulle våga se den när jag väl får tillfälle till det. Filmen skulle mycket väl kunna förstöra min bild av berättelsen. Samtidigt är jag nyfiken nog att trots detta VILJA se den! Snacka om att vara kluven, för oftast blir jag besviken på filmatiseringar av böcker, även om det finns undantag.
Jag kan nämligen inte fatta hur man ska kunna klämma ihop dessa 7 böcker, dessa 3755 sidor, i  en TRILOGI! Jämför man med Harry Potter-filmerna så är "Det mörka tornet" så oändligt mycket mer både vad gäller handling och upplevelse. Och man gjorde inte mindre än 8 filmer på de sju böckerna om Harry.

Filmen Pestens tid - också baserad på en roman av Stephen King - räckte till en serie om fyra filmer (teveserie) om vardera 1,5 timme. För övrigt så är den filmatiseringen fantastisk, och jag rekommenderar den av hela mitt filmhjärta. (Och fantasyhjärta.)

Nej, ju mer jag tänker på det, desto mer tvivlar jag på att man skulle kunna göra rättvisa av Roland och hans ka-tets upplevelser. Förmodligen skulle jag bli väldigt besviken på en film om Det Mörka Tornet. Men kan kan förstås aldrig veta säkert i förväg.

HÄR ÄR VAD JAG HITTADE OM DETTA. Och HÄÄÄÄR! Och HÄÄÄÄÄÄÄÄR!!! För att ta bara några exempel på vad som skrivits om Tornet.

Thomas Moran - Childe Roland to the Dark Tower Came 1859