Det var attans vad det blåser ute

Jag hade vissa funderingar på att ta mig till ett av mina stamloppisar idag. Halmias. Byring & Bråte är inte öppet . Men så tittar jag ut genom fönstret och ser att det även hade börjat flänga ner nåt från himlen som mer liknar snö än regn. Brrrr...

Läser i nätblaskan om kraftiga översvämningar i Göteborg, och att  åtskilliga över hela landet har fått strömavbrott. Så då har vi haft relativt tur då här i Halmstad med "enbart" stormvindar och regn - inte översvämmande skyfall. Såvitt jag vet i alla fall. Nån en bit härifrån vet kanske annorlunda.

Klart.se påstår att det ska klarna upp här framåt dagen. Får väl se hur det blir med det. Kan ju alltid trava iväg till Halmia lite senare.

Har roat mig på senaste tiden med att se en massa filmer. Har också läst en hel del. Stephen King förstås, men även slunkit emellan med en del facklitteratur. Bland andra Ann Heberleins "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" och Harvey Diamonds "Lev utan smärta".
I den första nickade jag igenkännande åt mångt och mycket. I den andra fick jag kickar uppåt som gjorde att jag börjat försöka skärpa mig med vad jag äter. På kuppen gjorde jag i ordning min hälsoblogg och min hemsida så att de skulle bli så lika varandra som möjligt, och har börjat lägga in länkar om Rawfood. Hade väl tänkt skriva mer där också...
Jaja! Man tänker så mycket...

Mellantiden ägnar jag åt Stephen King. Sista delen av det mörka tornet. Börjar alltmer närma mig slutet, folk har dött och jag lipar som om de vore nära vänner till mig som försvunnit för alltid.
Är jag knäpp eller är jag knäpp...

Vardagarna i övrigt ägnar jag åt arbetsträning så gott det går, men den vardagen behöver vi inte bry oss om här. Det räcker att jag avslöjar mig om den på den andra bloggen.

(Guuud vad den här bloggen ser murrig och tråkig och SPLITTRIGT RÖRIG ut! Ska kanske...??? Ändra lite? Göra lite gladare? För så här splittrig är väl ändå inte jag? Men bokbakgrunden måste få vara kvar!)

Sylvia - en sann historia om kärlek, passion och förtvivlan

Jag mådde inget vidare i förra veckan. Låg mycket på soffan med varma vetekuddar under ryggen. Då blev det i gengäld lite mer filmtittande än vanligt.
En av de filmer jag tittade på var "Sylvia". En som jag definitivt inte bara slötittade på, den grep verkligen tag. Byggde upp rejält med gåshud på kroppen mot slutet.

Filmen skildrar Sylvia Plath (Gwyneth Paltrow) under åren då hon var gift med den engelske poeten Ted Hughes (Daniel Craig). De möttes på en fest våren 1956 som slutade med att Sylvia bet Ted i kinden så det började blöda. Fyra månader senare gifte de sig.
De tog ut skilsmässa 1962 och den 11 februari året därefter, begick Sylvia självmord. På morgonen bredde hon smörgåsar till de två små barnen som fortfarande sov på ovanvåningen. Så gick hon ner i köket igen, tejpade igen alla springor kring fönster och dörrar och stack därefter in huvudet i gasugnen.
Hon var bara trettio år gammal!

Sylvia Plath 1957

För den som vill läsa lite mer utförligt om Sylvia Plath, finns mycket intressant på Bokus sida - rekommenderar den intresserade att i första hand börja läsa där.
Men det finns även en hel del på Wikipedia. Den engelskspråkiga sidan. Och även HÄR och HÄR .

Filmen då?
Jo den var riktigt bra, tycker jag. Oerhört gripande och den fick mig att vilja läsa om "Glaskupan" och även försöka få tag på åtminstone något av Plaths lyrik. (Biblioteket är väl en bra plats att börja leta på?)

Det påstås att Plath ska ha varit manodepressiv. Det är  inte omöjligt, men i filmen tycker jag inte det kommer fram så mycket av någon manisk sida. Mest depressioner och svartsjuka.
Filmen koncentreras kring den passionerade kärleken mellan Ted och Sylvia, och vad det ledde till i form av otrohet, svartsjuka och så småningom skilsmässa.

Sylvia Plath måste ha känt sig oerhört frustrerad av att komma i skuggan av mannen/ den store poeten,  och hindras i sitt eget skrivande av den traditionella kvinnofällan familj och barn. Det var han, inte hon, som blev publicerad, som det pratades om, som det skrevs om, medan hon gick mellan matlagning och blöjbyten. Först efter skilsmässan, under de sista månaderna av sitt liv, kunde hon arbeta produktivt. Bli kreativ. Bland annat gavs "Glaskupan" ut då.
Lite svårt förstå att hon tog livet av sig när allt tycktes vända för henne, eller också är det inte så konstigt! Framgång kan många gånger vara svårare att hantera än motgång, och med Plaths bakgrund är det kanske inte så förvånande trots allt att hon till slut inte orkade med mer.

Men se filmen! Läs "Glaskupan"! Läs OM henne! Det ska jag göra. För filmen har väckt min nyfikenhet.

För övrigt så är Gwyneth Paltrow en av mina favoritskådespelerskor. Oerhört duktig! Och vacker!
Och Daniel Craig är bara så läcker, så demonisk och så - "faaaaarlig"...

Måste få skryta lite

Jag klarade alla 20 orden i

Ordkunskap från högskoleprovet 2011

som Svenska Dagbladet har på sin nätupplaga.

Hur går det för er andra när det gäller synonymer?

(Bilden här vid sidan kommer därifrån)

PS! Är stolt som en tup.. f'låt - som topphöna.

Dödläge? Då är det tur att man har Stephen King

Nej! Fullt så vitt har det inte hunnit bli. Ännu!

Tiden går! Som vanligt. Och det har blivit höst. En och annan frostnatt har nupit till utanför knuten. Dock ingen allvarlig kyla ännu. Ingen spröd vithet som varar till långt fram på dagen, och inga svartnande löv i farbror Frosts fotspår. Men gräsmattan tycks ha slutat växa och jag har satt in gräsklipparen på förrådet.

För övrigt har jag inte ansträngt mig särskilt mycket med vare sig det ena eller det andra. Tiden finns kanske, men inte orken. Inte när man inte mår så bra som man hade önskat. Jo, de vardagliga måstena har jag förstås klarat av någorlunda hjälpligt.

Har jag då inte läst något på senaste tiden? Jo det har jag.
Har jag inte sett någon trevlig film? Jo det har jag också.
Men jag har varit dålig med att skriva.
Ibland blir det så.

För övrigt skäms jag nästan att berätta vad det är jag läst sedan Shirley Jacksons bok "Vårt hem är vår borg". Nå! Överskriften har ju ändå redan avslöjat mig. Stephen King!
Och inget konstigt med det! Det är nog ingen större hemlighet att han är min favoritförfattare. Och boken - eller rättare sagt böckerna - är serien om "Det mörka tornet".
Suckar ni nu? Men det ÄR ju min favoritfantasy! Och jag har visserligen läst de fyra första delarna flera gånger om, men de tre sista hade jag bara läst en gång tidigare. Så jag började om från början för att få helheten i berättelsen. Och jag njuter av varenda sekund jag befinner mig i berättelsen.


Delarna är i ordning från första till den sista:
Revolvermannen
De tre blir dragna
De öde landen
Magiker och glas
Vargarna i Calla
Sången om Susanna
Det mörka tornet

Tillsammans är det här en roman som spänner över inte mindre än 3755 sidor, så det får lov att ta lite tid att läsa. Jag började häromdagen på den näst sista, Sången om Susanna, och har i runda tal nästan 1200 sidor kvar innan jag når till sista sidans sista rad.

Normalt sett läser jag relativt snabbt, men den här vill jag läsa långsamt. Jag vill inte missa ett ord, inte en mening, inte en doft, inte en känsla  - inte någonting.
För berättelsen är sådan att jag skulle vilja befinna sig I den. Tillsammans med Roland och hans resesällskap. För "det finns andra världar än denna".

Vi har här Brownings dikt om Junker Roland. Vi har Sergio Leone. Vi har Tolkiens Saga om Ringen. Vi har heta öknar och monster och mutanter. Vi har monon Blaine som gör vad som helst för att vinna i gåttävlingar. Vi har maffian och New York och till och med fader Callahan från "Salems Lot". (Också en Stephen King-bok - för den som händelsevis inte visste det innan, eller räknade ut det eftersom jag skriver om min favoritförfattare här.)

Ja en resa är det frågan om. En resa i tid och rum. Ett sökande som är viktigare än allt annat. En strävan efter att rädda det Svarta Tornet från förödelse och därmed också rädda världen. En mängd händelser och skeenden och varelser upptar plats, och det mesta svävar mellan det kända och det okända.

Det är svårt att kort beskriva vad det hela handlar om. Jag kan bara säga: Vill ni läsa en fantastisk saga, ett äventyr, en nervkittlande underbar roman - läs de sju böckerna om Roland Deschain och hans jakt på mannen i svart, följande strålen genom ett landskap som härjats av tid och krig och monster.

Jag förstår inte hur man skulle kunna göra en film av romanen, men det lär vara på gång. Jag har inte hittat nån uppgift om att den skulle vara inspelad ännu, eller när den ska ha premiär. Eller är den redan klar fast jag har missat det? Nå! Jag får väl googla lite mera...

Men jag vet inte om jag skulle våga se den när jag väl får tillfälle till det. Filmen skulle mycket väl kunna förstöra min bild av berättelsen. Samtidigt är jag nyfiken nog att trots detta VILJA se den! Snacka om att vara kluven, för oftast blir jag besviken på filmatiseringar av böcker, även om det finns undantag.
Jag kan nämligen inte fatta hur man ska kunna klämma ihop dessa 7 böcker, dessa 3755 sidor, i  en TRILOGI! Jämför man med Harry Potter-filmerna så är "Det mörka tornet" så oändligt mycket mer både vad gäller handling och upplevelse. Och man gjorde inte mindre än 8 filmer på de sju böckerna om Harry.

Filmen Pestens tid - också baserad på en roman av Stephen King - räckte till en serie om fyra filmer (teveserie) om vardera 1,5 timme. För övrigt så är den filmatiseringen fantastisk, och jag rekommenderar den av hela mitt filmhjärta. (Och fantasyhjärta.)

Nej, ju mer jag tänker på det, desto mer tvivlar jag på att man skulle kunna göra rättvisa av Roland och hans ka-tets upplevelser. Förmodligen skulle jag bli väldigt besviken på en film om Det Mörka Tornet. Men kan kan förstås aldrig veta säkert i förväg.

HÄR ÄR VAD JAG HITTADE OM DETTA. Och HÄÄÄÄR! Och HÄÄÄÄÄÄÄÄR!!! För att ta bara några exempel på vad som skrivits om Tornet.

Thomas Moran - Childe Roland to the Dark Tower Came 1859

Shirley Jackson - Vårt hem är vår borg

När jag söker på ad libris om den här boken, finner jag den bara på engelska och inte heller finns nån beskrivning av den från förlaget.
Synd!

MEN! Jag kan skriva av vad som står om historien på baksidan av mitt exemplar!

"Vårt hem är vårt slott berättar om tre människor bosatta i ett stort och ålderdomligt hus. Grannarna undviker dem, hånar dem och fruktar dem. Vilka är de? Varför är de så skrämmande? Och vilket ohyggligt mysterium gömmer de för omvärlden?

Med unik trollkraft har Shirley Jackson skapat en säregen, skräckinjagande och vacker berättelse där läsaren för varje sida förs allt längre in i en främmande, bisarr och makaber värld.
Det är en oförglömlig bok."

Romanen är oerhört bra och spännande. Välskriven och för var sida allt mer oroväckande! En psykologisk hårresare, skulle man kunna säga. Här finns däremot inte en enda vampyr i sikte och inga monster! Annat än de monster man kan finna i den mänskliga naturen.
Den är även på många sätt sorgsen. Inte i handlingen i sig, det är ingen snyftare, men när man ser hur människor kan vara och reagera och leva sina liv. Man kan ställa sig frågan: Var går gränsen mellan sjukt och friskt? Och VEM är det som är sjuk eller frisk - egentligen?

Två systrar, Mary Catherine och Constance, lever näst intill helt isolerade i sitt stora hus med endast deras gamle farbror Julian som sällskap, vilken 6 år tidigare drabbats av en stroke.
Resten av familjen - en stor familj - dog efter att ha blivit förgiftade i samband med en middag.
Hur och Varför?
Svaret nystar Shirley Jackson sakta men säkert fram under berättelsens gång. Men redan på första sidan börjar man ana att något inte står rätt till i "Merrycats" liv.

Jag har läst mig till att Stephen King  uppskattar Shirley Jackson oerhört mycket, och ser henne som en förebild och inspiratör inom skräckgenren.
Och JA! Skriva kan hon, och man kan inte annat än sträckläsa. Rekommenderas å det varmaste. Eller kanske man ska säga å det kallaste? Kalla kårar som ringlar sig ned längs ryggraden.
Utan att för den skull vara ett dugg äcklig.

På Wikipedia kan man läsa om Shirley Jackson

Shirley Jackson

Och här kan man läsa en av hennes kanske mest kända noveller: Lotteriet - på engelska!

Rena rama dynamiken

Jag försökte mig på att få ett hum om de nya dynamiska mallarna som blogger nyligen presenterat. Ett modernt snitsigt utseende kan man få på sin blogg, och det lockade onekligen. Fick mig lätt att associera till iPad och skrivplattor. Men! Men! Men! Även om de möjligheterna lockade, blev jag starkt kritisk till annat i hanteringen av dem.

Grundmallen till det här nya dynamiska snittet hade en urtrist, blekt blågråvit bakgrund som jag bara avskydde. Det gick att lägga in en annan bakgrund, och jag hittade en rödmönstrad som gav väldigt läcker kontrast till bloggen i övrigt. Men jag blev fruktansvärt irriterad på hur långsamt allting blev. Både som bloggskrivare och som läsare av bloggar, är det totalt intressedödande om det tar flera minuter för en sida att laddas upp, om datorn hänger sig, och interneten hänger sig.
Så, Nej tack!
Kan jag inte ens lägga till en snygg bakgrund och sedan få det hela att fungera, sjunker intresset drastiskt!

Men det är inte nog med det. Bloggen kan man tydligen se i 7 valfria varianter, och om jag förstod det hela rätt är det inte bara så att man som bloggare väljer ett av dessa utseenden och enbart visar den, utan man får med alla varianterna. Alltså även läsaren av bloggen kan välja mellan olika upplägg.
Kruxet är, att i bara en av dessa sju visas ens annonser!
Om man nu har aktiverat adSense och haft annonserna några år, varför ska man då inte kanske rent av få nån glädje av det så småningom?
Nota bene! Jag vill ha kvar mina annonser.

Nästa irritationspunkt! Vad jag inte hittade alls bland de här nya dynamiska utseendena, var mina gadgetar. Jag vill ha länkar till andra bloggar och hemsidor, och även till tidningar, på mina bloggar. Det är lite av en service, tycker jag, inte minst med tanke på att jag själv definitivt inte skriver om allt som kan vara trevligt att läsa om. Huvaligen! Skulle varken vilja eller kunna! Inte minst på min hälsoblogg är det viktigt att ha länkar till andra sidor.
Så ett stort minus där till det nya!

Faktiskt! En sak till! Jag har en tredje blogg som jag brukar använda för att testa nya mallar och färgkombinationer på. Den tänkte jag använda även nu för att utforska det nya utseendet och vilka funktioner som fanns.
Det gick inte!
Det gick inte eftersom den bloggen inte var inställd på att nån ska kunna läsa den, och heller inte sökbar. Men inte ens när jag ändrade på de inställningarna, dök de nya dynamiska mallarna upp så jag kunde prova dem. Vad säger ni om det! Motarbetas man eller motarbetas man?

Men det är möjligt att det efter en tid blir lättare att få till de där nya dynamiska varianterna, för jag är övertygad om, att det varken är min dator eller mitt operativsystem det är fel på.
Och dessutom finns risken att man så småningom inte kan ha de hittillsvarande mallarna. Världen går vidare, tekniken förändras, och gamla vanor kan man tvingas skrota även om man vill ha dem kvar.
Men då får man väl söka sig nån annanstans. Det finns betydligt fler ställen än Blogger som tillhandahåller möjligheten att blogga

nyheter ska avsmakas långsamt

Blogger har introducerat ett nytt sorts utseende, och som jag alltid tycker det är kul att prova på nytt som har med bild, form och färg att göra, beslöt jag prova hur det skulle fungera. Men! Men! Men!
Än så länge är jag inte imponerad. kanske mest för att datyorn hänger sig och firefox hänger sig och jag undrar VAR I H-E ÄR MINA LÄNKAR OCH VARFÖR KAN JAG INTE ÄNDRA TEXTFÄRG OCH HUR FÅ IN EN BAKGRUND OCH.......
nu måste jag i väg in till AF och kan inte forsätta längre här för ögonblicket.

Men nu vet jag vad jag ska göra i eftermiddag parallellt med tvätten - SE OM DET GÅR ATT ORDNA DET HÄR ELLER OM JAG TAR TILLBAKA MITT GAMLA BLOGGUTSEENDE!!!

GRRRRRRR.........

Byring & Bråte - Amnesty Halmstad

Jag har inte varit på B&B sen sommarloppiset i juli och började så smått känna av abstinensångest. Som jag dessutom rensat ut en smula både i garderoben och i bokhyllan, var det hög tid att cykla till Amnesty en sväng.
Det var ganska varmt idag, och som så ofta vid den här tiden på året tar man ibland på sig för mycket kläder, ibland för lite. Idag var det för mycket tröjor på undertecknad, och svetten pärlade när jag parkerade cykeln utanför B&B, och plirade mot solen medan jag låste den.
Låste cykeln alltså, inte solen.


Lämnade mina kassar, strosade runt, köpte ett par manchesterbyxor, och begav mig sedan så sakta till BÖCKERNA!
För självklart köper jag böcker! Det är farligare för min plånbok att gå in i en bokhandel än in i en klädaffär, brukar jag ofta säga.

Men är man beroende så är man.
Bokoholic!

Men i dag köpte jag, trots detta, bara 4 stycken. Ganska tjocka och tunga i gengäld.

Av Margaret Atwood - Kattöga och Rövarbruden.
Jag har läst båda tidigare och älskar dem. Givetvis måste de tillbaka till den egna bokhyllan

Av Kate Atkinsson - De Vilseförda.
Den har jag inte läst tidigare. Däremot andra av Atkinson, såsom t.ex Mänsklig krocket och I Muséets dolda vrår. Också en författare jag älskar.

Av Rebecca Wells - Små altare överallt. Även denna har jag läst tidigare, liksom Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter. Också njutningsfyllda läsupplevelser.

Varför köper jag böcker jag redan läst och dessutom ofta tidigare ägt? Jo jag har ju alltid älskat böcker och hade ganska så många hyllmetrar för en 6 år sedan så där. Men omständigheterna gjorde att jag var tvungen göra mig av med det mesta, och nu njuter jag av att bygga upp mitt bibliotek igen.

Och varför inte införskaffa även gamla favoriter? Jag kan mycket väl läsa om böcker jag tycker om, och bara det att se dem, att kunna röra vid dem, att känna lukten av dem - ja jo visst är det en last alltid.
Men en ljuvlig och helt ofarlig sådan.

Men det ska ni ha klart för er - att lägga in bilderna så de la sig där jag helst ville ha dem, visade sig vara en aning svårt.
(Understatement!)


Men jag kan ju alltid skylla resultatet på min konstnärliga frihet.
För nu ger jag upp!!!
(För inte kan man väl skylla på Blogger väl?)